Hur man odlar utan minsta ansträngning

Släng en (tyvärr plötsligt sorgligt) möglig pumpa (en av de två som blev resultatet av årets skörd efter omsorgsfullt förkultiverade frön och utplantering i köksträdgården) mitt i vintern i en hög av kompostmaterial i en gammal rasad brunn som måste fyllas med växtmaterial för att inte bli ett farligt hål... Se sedan sommaren efter hur ett spännande grenverk sprider sig i trädgården och spana runt efter pumpaplantans äggläggning där fler och fler finfina pumpor sprider sig. När sedan första nattfrosten chockar dig i slutet av september (mer önskat i januari) och du plötsligt ser hur några av pumpabladen hänger som våta trasor så drar du bara in alla förgreningar som fiskelinor. Plötsligt kan du fylla en hel back med finafina pumpor som kommer till dig som stora tunga fiskefångster. De största får du hämta när linans motstånd blir för tungt. Voilá!

 

 Så här fint hade frosten pudrat med florsocker...

För er som inte upptäckt Söderåsens Nationalpark som ligger (tio minuters bilfärd från vår gård) ännu, så vill jag slå ett varmt men bestämt slag för denna pärla i nordvästra Skåne. Lyssna gärna Naturmorgons reportage här om hur denna unika miljö. Vi väntar nu med spänning på när lövskogen skall skifta i höstfärger i denna dramatiska omgivning. Tills dess kommer vi på söndag att sälja bland annat vår ekologiska KRAVcertifierade ost och smör på Söderåsens matmarknad vid foten av Söderåsen vid Skäralids Camping.

I dag tog jag en rask promenad för att kolla in svampläget. Resultatet blev en rågad korg med fantastisk Karl Johan och strävsoppar... Vårt hem doftar ikväll intensivt av svamp som torkas...

På väg hem tog Charlie, en av våra katter, en gärdsmyg som jag (jag vet hopplöst idiotiskt) fick honom att släppa så att jag (meningslöst - jag vet) bar iväg i min hand (en varm liten varelse med ett pulserande hjärta och stirrande skäckslagna ögon) för att lägga på ett tryggt ställe. Charlie höll den i vingarna i munnen så kanskekanskekanske var den inte så skadad att den kanskekanskekanske överlever chocken... eller så bara den dör.

Årets sista gröna druvorna (24% sockerhalt) stoppade jag i en blandning av vatten, honung och socker för att göra lite vildjäst att baka bröd på. Bredvid burken ligger en av mina refraktometerar där jag kan mäta sockerhalten på frukt bland annat. När vätskan fermenterar sockret till alkohol kan jag mäta att sockerhalten minskar. Det finns en formel för hur mycket alkohol som man kan få ut av sockret, men jag tar det en annan gång. Ett annat säkert tips för att kolla om processen funkar är att bara se alla bubblor som uppstår och njuta av doften när burken öppnas. Kallas också countryvwine...

 

Vi plockade av alla äpplen för att kunna musta dom vid det mobila musteriet som besökte byn vi bor i söndags. Men de som vi har mest av är inte mogna så nu får de ligga och mogna för att tas omhand om på något annat sätt.

 

De övriga äpplena som vi plockat ner fick vi hastigt ställa in i växthuset när nattfrosten slog till i veckan.

Chiliskörden är riklig och vacker tycker vi.

Avslutar med att berätta att i Växjö kommer under hösten Bondens butik öppnas. Vår vän Gustav Hector är en av delägarna i detta trevliga initiativ att skapa "genvägen från bonde till borgare" och som de så listigt har valt ha som slogan. Vi önskar Bondens Butik lycka till!

Behöver lite expertishjälp...

Skördetid är den bästa tiden... en tid som också väcker mycket kunskapstörst hos mig. Jag vill gärna recensera, faktabestämma och analysera resultat... ett utmärkt sådant område på vår egen gård är våra fruktträd. De tidigare ägarna hade den goda smaken att plantera träd av många olika sorters äpplen och päron. Planen vet jag var att det skulle vara en spaljé men den planen havererade av olika skäl. Så när vi flyttade in för tre år sedan var det en skog av träd som växt in i varann, som fått massor med fläk- och beskärningsskador, kräfta och led av näringsbrist då de är planterade i nästan ren sand. En ritad karta (utan mått) fanns i köpehandlingarna och jag har försökt att utröna vilka sorter som finns med hjälp av denna. Då vissa träd stukat under och andra inte burit frukt ännu så är det inte bara att bocka av kartan, kan jag väl avslöja. Här nedan skall det vara enligt en expert ett James Grieve  (upp till zon 4) men enligt kartan ett Katja - så nu förstår ni lite trixet med sorterna. Äpplet har en god doft och är mjöligt. Dessa mognar tidigt här redan i augusti och kan inte lagras vilket är bra att veta så vi äter dessa omgående.

 

Här kommer en som skall vara Rödluvan. Den har ett daggigt och relativt hårt skal och ingen stark doft ännu, den kommer när det lagras lite. Det blir verkligen oxblodsrött och köttet skiftar i rosa under skalet. Mycket gott äpple med balanserad sötma och syra. Klarar upp till zon 6.

Detta skall vara ett rött Melba. Det har en svag god doft. Det är mycket smakrikt, frisk syrligt och sött med klara tuttifruttitoner. Skalet är ganska tunt och köttet är mjukt men inte mjöligt, vitt med rosa toner och ådror. Ett saftigt synnerligen gott äpple! Klarar upp till zon 5.

Nästa äpple till provning är en favorit. God doft och ett halvfast kött med honungssmak. Ingen hög syra här utan ett balanserat äpple som man njuter av som en morotskaka till kaffet. Mognade i augusti här hos oss. Enligt kartan kan det vara en Gyllenkrok Astrakan (upp till zon 4).

Så har vi tomteäpplena som jag kallar dom. De är så blodröda att de ser konstgjorda ut! Ganska små eller medelstora. Enligt kartan ett Katja (upp till zon 4). Men de skall enligt min bok vara avlånga och det är inte dessa utan mer runda. God doft, ganska tjockt skal, gulvitt fast kött. Mycket fin balans mellan sötma och syra, men en aning beska i skalet. Smakrikt och gott äpple.

Det vore så kul att kunna sortbestämma alla träd och göra små keramikskyltar som kan hängas upp.Till ganska mager hjälp har jag boken, Svenska Äpplen av Görel Kristina Näslund och Inger av Sandeberg. Tyvärr kan jag inte rekommendera den till någon som vill ha hjälp med sortbestämning. Den är vackert illustrerad med akvarellteckningar som enligt mig är vackra men svåra att jämföra med verkliga äpplen. Texter och fakta verkar verkligen bra men som uppslagsbok för att sortbestämma är den ganska oanvändbar. När man vet sorten - då är det ju fint att titta i den, men som sagt inte till det jag vill använda den till. Kan någon tipsa om den bästa äppelboken?

Här nedan vet vi i alla fall att det är Transparente Blanche som är skördat. De små toksöta druvorna är ej namngivna heller. De är extremt söta 23% sockerhalt, kärnfria och smakar Muscadet enligt min bästa provsmakerska Sabine, en härlig kvinna med tusen smaklökar som kan identifiera smaker och konsistenser som få kan. Jag har försökt forska lite och det kan vara så att det är just druvan, som man gör muscadetviner i Loire på, Melon de Bourgogne. Vem vet?

De blå stora är med kärnor och mycket goda och saftiga. Sockerhalten är på 13%. De har en ytterst lätt kärvhet men smakar som köpedruvor om ni förstår vad jag menar. Snygga som matmodeller.

Ljuset och morgondaggen är uppfriskande och energigivande.

Nedan oregano med lite tokigt utseende - detta fenomen med fröställningar i många våningar har jag i år även sett på jätteverbenor. De ser ut som korvar och ger ett intryck av en knasig blomning. Kanske är de där jätteverbenorna en annan sort men jag har sett både normala och korviga på samma planta. Någon som vet vad det beror på?

Att få uppleva en liten smaksensation är alltid omtumlande och kul. När vi skördade våra gråärtor (Pisum sativum) Solberga så fick vi vara med om detta. En sådan ärta! Färsk kokt med smör och salt var det fest! Nötig lite söt men balanserad smak. Fin konsistens och angenäm doft OCH så SNYGGA! Påminde lite i smaken om kronärtskockans köttiga del... Pilligt att först sprita skidorna och sedan koka och sedan skala och sedan ÄTA men det var det värt. Det blev en bra skörd som nu torkas...

Avslutar med en bild på gaveln utanför vårt sovrum där ni kan se hur vildsvinen roar sig med vår "gräsmatta" när vi själva sover som grisar (!).... Enligt den trevliga jägaren som har jaktmarkerna runt om vår gård så är förklaringen som följer: Vildsvinen äter mängder med ekollon (check) och får garvsyra i sina små magar och för att neutralisera detta så äter de kvickrot (check). Vi måste skaffa elstängsel för att hålla dom ute framöver. Tills dess så hoppas vi på god jaktlycka till jägaren som sitter pass på vår altan i solstolen om natten....

Kurs och intensiv smärta

I söndags var jag på Fuglebjerggaard i Danmark, Camilla Plums gård, på mjölksyrningskurs. Det var den legendariske Sandor Ellix Katz som bland annat skrivit kultboken Wild Fermentation som trollband oss i fyra timmar i en öppen lada, kolla mer än gärna in hans hemsida och blogg. På fredagen hade han föreläst på MAD, restaurang Nomas matsymposium, dit kockar från hela världen samlas och nördar loss... Men nu var det alltså dags för honom att möta en skön blandning av fermentationsintresserade människor på en ekologisk gård på norra Själland. Han är så fantastiskt kunnig och berättar så lustfullt om mjölksyrningsmagin. En sådan bra öppning han gjorde - Jag började intressera mig för mjölksyrning för att jag tyckte det var så gott. Phhuu - där var jag fast. Hade han sagt nyttig hade jag gäspat och haft svårt att hänga med tror jag. Mat skall först och främst vara GOD enligt mig. Att det är toknyttig är ju bara galet bra. Här avslöjar jag alltså mitt lättjefulla matintresse.... Men sådan är jag (men jag kämpar ändå tappert med att lära mig gilla grönt te som borde vara så bra för mig)!

Nej de är inte fastlimmade - jag lyfte upp dom för att kolla...

Hur var då denna gård som jag läst, sett och hört så mycket om? Det var som att vandra i vackra scenografier som på sina ställen var lätt bedagade kan jag skriva. Överallt var det också katter och kattungar - märkligt vackra satt, skuttade och sprang de runt. Även inne i alla butiksområden...

I plantskolan var det kryddavdelningen som verkligen utmärkte sig med ett utbud utöver det vanliga. Jag hittade bland annat Mexikansk dragon (Tagetes lucida) och Vietnamesisk Koriander (Persicaria odorata).

Spaljerade päron - grrrrr så fint

Golvet, golvet, golvet...

Ostskåpet, ostskåpet, ostskåpet...

Kvitten (Cydonia oblonga)

Mullbär (Morus Nigra)

Mullbär (Morus Nigra)

Sandor Katz

Här hemma är de skira och starka morgonljuset och äppeldoften oemotståndligt tycker jag. För att inte tala om alla dessa spindelnät... Hösthallonen mognar nu - en synnerligen trevlig tillställning.

Trots kartgallring är detta äppelträd i starkt behov av en stege till exempel. Det skall vara ett Snövit och det är oavsett sort fantastiskt gott och vackert. Sanden det står i är mager och dan. Trädet är säkert 10 år så ni förstår att det inte står i en gödselstack precis. Har haft funderingar på att flytta det, om jag skall låta det stå kvar kommer jag att bjuda upp på finstämd uppvaktning, jag lovar...

Detta skall vara en Röd Melba enligt den förre ägaren.

I den tidigare rasade brunnen har det lagts växtkompostmaterial i flera år så det är en minst sagt fin jord just där. I julas upptäckte vi att en pumpa hade möglat så vi la den där... Nu tar den över innergården... Klättrar upp i doftschersminen... och gömmer sina vackra vita pumpor överallt... Kan det vara den franska motståndsrörelsen i hönsgården som inspirerat? Vi tycker att det är superfint i alla fall med detta oväntade odlingen. Ganska perfekt eftersom jag inte fick i några pumpafrön i våras.

Ett annat mindre önskat besök har härjat hos oss... Vilda svin. Tja kanske skrev jag för längtansfullt om att ha några grisar på gården för hjälp med bökandet och jordbearbetningen. MEN det var inget jag tänkte att vildsvinen i skogen runt oss skulle få nys om. Se så fint de bökat upp gången mellan nässlorna som leder till dammen...
Jag skulle egentligen kolla läget på jordärtskockorna på åkern när jag stannade upp för att hinna tänka men vad har Jesper sysslat med? Har han hämtat upp olika sorters potatis lite tokigt här och där? Till de kalla kårarna kändes på ryggen kändes och jag insåg att det var vildsvin som gästat oss! PANIK - de äter visserligen krypen i marken först och främst men de rotar fram potatisarna som hamnar i dagen samtidigt. Så vi fick upp vinterns potatis på några oplanerade svettiga timmar...

Ett tecken? Mu mu muuuu

Avslutar inte med bild på min högra överarms undersida där jag blev stungen av en bålgeting (Vespa crabro) minst två gånger i morse precis när vi skulle iväg för att hämta mjölk. Det finns visst känsliga läsare... Smärtan var så intensiv att jag vrålade på ett galet djuriskt sätt och tårarna forsade... Ystade sen ändå med lätta andningssvårigheter och pulserande lyftkörtlar... Fick till slut ta en rejäl dos med kortison upplöst i vatten. Smärtan sitter fortfarande kvar men nu mår jag dramatisk mycket bättre. Kan inte låta bli att tänka på att det är ändå tur att det var jag och inte någon som är allergisk mot getingar som blev stungen - hua vad starkt gift de har (jag veta att det påstås motsatsen man jag har praktisk och en smula bitter erfarenhet av att jämföra de små asen och kan intyga att det är mycket starkare än vanliga getingars gift)! Bålgetingarna alltså. Just nu lämnar drottningen boet och alla de andra flummar runt tills de skall döden dö.
AKTA ER FÖR ATT RÅKA KLÄMMA DOM MED ERA LEMMAR!